07 jan Trettondagsbandyn: Isvaksterapi, death metal & Fast and Furious-filmer

Tre poäng mellan lag ett och sex. En poäng mellan lag tio och 14. Den gångna helgens allsvenska matcher bjöd på spänning, underhållning och överraskningar. Särdeles klokare vet jag dock inte om vi blev överhuvudtaget och när det nu står dubbelhelger för dörren så måste det väl ändå vara hög tid för åtminstone någonting att avgöras? Ja, det borde vara så, men vad är det egentligen som talar för det? Den gångna helgen var det endast två av åtta matcher där fler än tre mål skiljde lagen åt och differens var inte större än fyra strutar i någon match. Bottenlagen har blivit bättre. Höstens stora överraskningslag har blivit mer mänskliga. Mellanmjölken fortsätter att vara mellanmjölk. Häftiga resultat som öppnar upp serien ännu mer, så vi tar väl och går igenom de på sedvanligt vis.

LÖRDAG 4/1 KL. 14.00 NÄSSJÖ IF 3 – 3 ÖREBRO SK

Nässjös fall framåt på sistone kom lite av sig under lördagen då gästerna från Närke var det klart bättre laget under stora delar av matchen, men det är ju ett fall framåt att trots det få med sig poäng. Linus Nilssons sena kvittering uppkom på ett aningen märkligt vis, men betydde garanterat massor för smålänningarna. Alltjämt indragna i den smått sinnessjuka kvalstriden, men med två raka kryss och nyckelspelare på väg tillbaka efter avstängning så är känslan fortsatt att “De Blåe” är på rätt väg.

För ÖSK:s del är det ingen vild gissning att det, spelmässigt, var skönt att hitta tillbaka efter chockförlusten mot Tillberga. Trots avsaknaden av Robin Folkesson så lyckades ÖSK återgå till att vara riktigt tunga och jobbiga att möta, åtminstone i första halvlek. Den snöpliga avslutningen svider givetvis, men känslan är alltjämt att närkingarna kommer att hänga på i den absoluta toppen. Jag kan inte heller låta bli att ge ett litet plus i kanten till Alexander Strand. En liten doldis som ofta spelar en stor nyckelroll offensivt med kreativitet och intelligens.

Min förutsägelse var att Nässjö skulle vinna med marginal. Det känns tryggt att min 2019-form håller i sig…

15.00 FALU BS 3 – 3 LJUSDALS BK

Det blev en stormig lördag på Lugnet och då främst vädermässigt. Hemmalaget fortsätter ha svårt att skapa mycket målchanser, men när matchen väl tog fart under den sista kvarten så såg man, trots det, ut att få med sig två oerhört viktiga poäng. Så blev inte fallet. För tredje gången i rad blev krysset segrande mellan de båda klassikerklubbarna och det känns på många sätt både logiskt och rättvist. Kommande helg kommer att bli ett snudd på helt avgörande test för Falun i jakten på Elitserien, men mer om det senare i veckan.

För Ljusdals del var det inte bara Marcus Öhman som var tungan på vågen med sin sena kvittering i matchen, utan även han som imponerade mest matchen igenom. 18-åringen har redan nu växt ut till en allsvensk nyckelspelare och kommer rimligtvis att få en oerhört stor roll när P19-landslaget ska spela VM i Ryssland senare i vinter. För laget LBK är det, med beröm, godkänt att åka ner till Falun, skapa fler målchanser än hemmalaget, tio fler hörnor och få med sig poäng ifrån en av säsongens svåraste bortamatcher.

Jag trodde på utvisningsfest mellan två lag som förstod hur viktig den här matchen var, men domare Jonas Kandell nöjde sig med 40 minuter. Rätt av honom och fel av mig.

MÅNDAG 6/1 KL. 13.15 UNIK BANDY 4 – 2 BORLÄNGE BANDY

Nog satt det lite längre in än vad många kanske hade trott, men tillslut lyckades UNIK ta två synnerligen viktiga poäng hemma i den frysbox som är Relitahallen. Uppsalalaget indikerar att de vill vara med och slåss på allvar i racet om att undvika kvalplatserna och även om de inte är favoriter till att vinna den kampen så kommer de se till att det blir just en kamp. Känslan är att den allsvenska kostymen inte längre är tre storlekar för stor, utan nu bara lite lång i ärmarna.

För Borlänges del blev det ytterligare en pinne i “hedersamma förluster”-kolumnen och faktum är att laget, trots den skrala målproduktionen, fortsätter att vara hyfsat effektiva på de få chanser de faktiskt skapar. Det fortsätter att vara lite vad det är den här säsongen för masarna. Satsningen på egna, unga spelare är främst beundransvärd och nödvändig, men påverkar självklart också lagets konkurrenskraft i en tuff serie. Borlänge har valt den enda väg som varit framkomlig och kanske är det så att föreningen på sikt kommer att må väldigt mycket bättre av det istället för att låtsas som det regnar. Det som är säkert är att spelarna i årets upplaga av laget får lära sig en hel del under den här säsongen.

Här räknar jag också in årets första jackpot på förutsägelse. UNIK-segern var svår att förbise, men att Borlänge höll avståndet till mindre än 2,5 måls marginal var riktigt bra jobbat.

14.00 IFK KUNGÄLV 4 – 2 KATRINEHOLM BANDY

Undertecknad tillbringade Trettondagen på ett blött och ljummet Skarpe Nord och fick där se ett snudd på pånyttfött hemmalag. Under de första 45 minuterna var IFK det klart bättre laget på banan och Viktor Uhlin hade stundtals lekstuga med gästernas försvar. Det är dock inte helt enkelt att skaka av sig Katrineholm i år och mot slutet av matchen låg Kungälv plötsligt illa till, men om frälsaren inte hade gjort sin närvaro känd tidigare så steg han åter ned på jorden igen då. Två strutar av Mikael Lindberg, två poäng till Kungälv, en ny monsterinsats av Victor Lindblom och ett jubel från supporterklubben Skarpa som mycket väl kan räcka till säker mark i tabellen framöver.

För gästernas del blir det allt mer uppenbart att det är en formsvacka vi talar om. Nu var förhållandena på Skarpe Nord visserligen som förhållanden på Skarpe Nord oftast är, men spelet sitter inte alls för Katrineholm i nuläget. På ett sätt imponerande att man gör rejäl match av det ändå, men för att hänga kvar i toppen krävs betydligt mer. Det ser liksom tämligen oinspirerat och trött ut för tillfället. Doktor “Gubben” får skicka in lite koncentrerad energi i kroppspulsådern på spelarna för att topplaceringen ska kunna bibehållas.

Ofta är det väldigt roligt att ha rätt. Helt ärligt så var kanske det här var ett av undantagen, men likväl en långt ifrån orättvis seger för ett Kungälv med luft under de tidigare nästan avsågade vingarna.

KALIX BANDY 6 – 2 SKUTSKÄRS IF

Jag har ifrågasatt, och stundtals även gnällt, på Kalix offensiv när Johan Sundquist inte spelar, men under måndagen visade Simon Viklund och Ivan Detsura att det finns fler spelare i det där laget som kan producera. Tre mål på Viklund och fem poäng (2+3) på Detsura gav en bra start på det nya året och fortsatt luft ner till den samling blodtörstiga hundar som jagar i tabellen. Det var kanske inte omgångens mest sprudlande och rafflande match, men likväl så oerhört viktigt för norrbottningarna att snarare haka på lagen på den övre halvan än att dras in i kvalstrecksgeggan.

Skutskär fortsätter att släppa in mål i samma takt som en rusande Death Metal-låt och när då Johannes Häggström inte heller gör några framåt, för den extrema ovanlighetens skull, så blir det torsk på menyn. Avståndet upp till kvalplatsen är nu fyra poäng och 30 mål. Ett avstånd som för tankarna till att springa ett maraton på styltor. Det måste liksom börja skrällas lite nu från de gröngulas håll för att det ska bli någon som helst nerv kring nedflyttningsstrecket, men med tanke på formen på lagen ovanför så känns det otroligt i dagsläget.

Min gissning var målsnålt (under 7,5) och inte mer än 2,5 måls skillnad mellan lagen. Ibland är nästan klimatförnekare mer rätt ute än undertecknad.

IK TELLUS 6 – 3 IFK RÄTTVIK

Har ni någongång sett en av alla 35 olika Fast & Furious-filmer så har ni åtminstone fått en glimt av en rivstart som kan jämföras med den Tellus svarade för mot Rättvik under måndagen. 2-0 efter sex blev 4-0 i paus och då hade ändå stackars Anton Svensson i bortamålet räddat en straff. Att man, trots den starten, är hyfsat illa ute i andra halvlek är märkligt, men när saker och ting ska avgöras så är Tellus starkast. Så har det varit under stora delar av säsongen och så kommer det med all säkerhet att fortsätta vara.

Jag har själv inte sett någon Fast & Furious-film, men misstänker att det kan finnas en soppatorsk-koppling där att göra gentemot Rättviks insats i första halvlek. Bortaspelet har inte varit speciellt bra tidigare och den här insatsen var snudd på bedrövlig i 45 minuter. Ja, det är starkt att komma igen i andra halvlek och nästan kvittera, men det går inte att sätta sig i den typen av situationer om man på allvar vill vara med och utmana om en kvalplats uppåt. Nya bortamatcher till helgen och det är mycket möjligt sista chansen att haka på.

Jag trodde på hemmaseger med under 2,5 insläppta, men visst… Räkna in den i “Martin har minsann fel igen”-kolumnen. Jag är inte bitter.

15.00 TB VÄSTERÅS 9 – 5 IF BOLTIC

Tillberga skickade inte iväg decemberformen med någon nyårsraket rakt upp i skyn, utan svarade istället för ännu en mycket imponerande insats. Vi återkommer jämt och ständigt till TB:s imponerande fart, men när övriga bitar är på plats så går den inte att blunda för. Laget har blivit bättre och bättre på att kontrollera den där höga farten och återigen måste Martin Flodströms betydelse för det här laget lyftas. Wow. Dessutom moralen i att få ett ungt lag att vända 2-4 mot ett topplag. Wow. Att Johan “Farre” Söderström tillslut börjat vräka in poäng. Wow.

För Boltics del var det här en rejäl mina att kliva på och inte blev fansen gladare över att smällen kom i Västerås (men den kom i alla fall inte mot Grönvitt). Kollapsen i den andra halvleken är snudd på oförklarlig, men några ingredienser i soppan var garanterat onödiga utvisningar och svårigheter med att hantera hemmalagets tempo när ytorna då fanns. Noterbart är även att värmlänningarna, trots en stark säsong hittills, har släppt in fler mål än exempelvis Nässjö och just “Tillis”. Defensiven måste rättas till om de ska lyckas hänga kvar i toppstriden.

TB-vinst och över 9,5 mål. Även en blind höna osv.

LIDKÖPINGS AIK 4 – 3 GRIPEN TROLLHÄTTAN BK

En förlust på de nio senaste och helt plötsligt kanske LAIK kan blanda sig i någon form av toppstrid? Oavsett vad så är Jesper Bryngelsons lag glödheta för tillfället och har dessutom de där små, fina marginalerna med sig. Johan Karlssons avgörande i den 94:e minuten, efter att laget snöpligt tappat en tvåmålsledning är ren och skär klass. 26-åringen är nu uppe i sju mål och sju assist på elva matcher och börjar allt mer spela som den där enorma nyckelspelaren som vi väntade oss inför säsongen. Har han ytterligare en växel i sig så kan LAIK bli en rejäl “dark horse” i januarimörkret.

Om LAIK är glödheta så måste Andrej Pasjkin ha provat någon form av isvaksterapi med sitt Gripen. En(!) inspelad poäng sedan den 24 november är obeskrivligt svagt och även om det är svårt att tro så finns nu ingenting annat än att försöka rädda allsvenskt spel nästa säsong. Problemet är att det hittills inte har visat sig någon direkt ljusning och att åka på en rökare i krysset i slutminuten i ett “derby” hjälper knappast självförtroendet. Det är snarare ännu en Chuck Norris-smäll på hakan och snart kan det vara tack och godnatt.

Jag trodde visserligen att LAIK skulle vinna större, men den delen om att “jag inte ser någon ljusning hos Gripen” stämde i alla fall.

Härnäst väntar som sagt dubbelhelg, hemmamatcher för söderlagen och en lång rad hyperintressanta möten. Mer om de senare i veckan, då vi även hoppas kunna leverera en ny krönika från Bandystats med intressanta siffror. På återseende närmare helgen.

Martin Gustafsson
martin.gustafsson@bandyallsvenskan.se
@MpaGustafsson