19 nov Omgång tre – “Adapt or Die”

Ibland drabbas vi av dåligt väder. Chockerande, eller hur? Helgens stora samtalsämne var att flera matcher nästan regnade bort och visst, det är inte toppen av underhållning när isen inte är spelbar, men det är inte som att dåligt väder är något nytt påfund. Elitserieprofiler gapar om hallkrav för att skapa någon form av millimeterrättvisa. Oavsett vilken liga vi pratar om så säger jag att det är kvalificerat larv!

Det finns inte en elitförening inom svensk bandy som inte har insett att en hall är den enda framkomliga vägen på sikt och att tro att det skulle hjälpa dessa föreningar att inför krav av den här sorten är snudd på världsfrånvänt. Jag är den förste att skriva under på rejäla kravställningar från ligaorganisationer och förbund för att professionalisera verksamheterna, men i det här fallet ser jag ingenting annat än att det skulle vara rent kontraproduktivt. Föreningarna sliter allt vad de kan tillsammans med kommuner och näringsliv för att bygga hållbara verksamheter, utifrån vad de själva anser vara det, så hur vore det om vi istället tills vidare tog på oss den klädsamma rollen att acceptera den verklighet som vi lever i för stunden och skippar populistiska utspel efter en rejäl regnskur i mitten av november. Det är inte som att vi inte vet att det här kommer att hända någon gång per säsong och då är det väl för Guds skull bara att anpassa sig till det. Släpp offerkoftan, eller för att citera Brad Pitts karaktär Billy Beane i filmen Moneyball – “Adapt or Die”.

Nåja, vi tar och fokuserar på den spelade omgångens faktiska matcher istället.

IK TELLUS 5 -5 LJUSDALS BK

I kategorin svårslagna lag hittar vi dessa två outsiders till ett elitserieavancemang och jag måste säga att såväl Tellus som Ljusdal imponerar på mig. Jag misstänkte att vi skulle ha att göra med ett Tellus som skulle få bitvis stora problem med den enorma omställning de behövde göra i det egna spelet och ett Ljusdal som skulle ge berg-och-dalbanan ett ansikte. Istället har båda lagen inlett säsongen på en jämn, hög nivå och när de drabbade samma på Zinken under fredagskvällen blev det, inte helt oväntat, oerhört jämnt.

Lagen följdes åt hela vägen och försöken att skaka av sig respektive motståndare gick helt om intet. Att Emil Järbing fick sätta sitt andra hörnmål i matchen fram till 5-5 i den 89:e matchminuten kändes därför varken ologiskt eller orättvist. En stark bortapoäng för Ljusdal och en klart godkänd pinne även för Tellus. Det går liksom nästan inte att dra andra slutsatser än att det här är två bra lag som kommer att vara med högt upp i den här tabellen hela vägen in i februari.

SKUTSKÄRS IF 2 – 5 FALU BS

Och så välkomnar vi även Falu BS in på vinnarspåret i Bandyallsvenskan! Att masarna skulle besegra nykomlingarna Skutskär kom väl knappast som en överraskning för någon och visst var det säkerligen en moralhöjande och stärkande seger, men det går fortfarande inte att komma ifrån känslan av att det inte riktigt stämmer för BS.

1-1 efter den första halvleken behöver ju nödvändigtvis inte vittna om ett hackande spel, men faktumet att BS då bara hade haft ledningen efter en av fem allsvenska halvlekar säger desto mer. Nu blev det visserligen någon form av “islossning light” i den andra halvleken och segern var aldrig särdeles hotad, men vart är det där tunga, breda och till synes ostoppbara laget som visade vart skåpet skulle stå i Allsvenska Supercupen?

I det här fallet pratar vi trots allt om en trupp där majoriteten av spelarna hörde hemma i Elitserien i fjol mot en trupp där de flesta spelade Division 1 under samma tidsperiod. Det borde vara större skillnad och det ska givetvis även Skutskär hyllas för, men om jag hade varit BS-supporter så hade jag inte på något sätt vågat lägga oron åt sidan ännu.

GRIPEN TROLLHÄTTAN BK 3 – 2 NÄSSJÖ IF

Skillnaderna är små här i världen. Samtidigt som Falu BS får kritik och orosmoln trots två poäng in på kontot så konstaterar jag att Gripen är, på riktigt, ett absolut topplag i den här serien. Efter den haltande segern mot Tillberga förra helgen klarade Andrej Pasjkins mannar återigen av att vinna utan att på allvar imponera. Stjärnvärvningen Mikko Lukkarila står fortfarande “bara” på två gjorda mål och överlag är känslan att sparkapitalet i laget är enormt. Att de dessutom gjorde klart med försvararen Anders Ahlstrand från Frillesås i lördags gör inte saken sämre. Alla lag har minst en svacka under säsongen och det skulle inte förvåna mig det minsta om Gripen har sin redan nu.

Även Nässjö skulle mycket väl kunna vara i en lättare form av svacka här i säsongsinledningen. Två förluster på de tre inledande matcherna imponerar visserligen inte alls, men det är rimligtvis bara en tidsfråga innan “PG” får tillräcklig ordning på skeppet för att smålänningarna ska kunna klättra i tabellen. Skulle det dock bli fler förlorade poäng än vunna i helgens kommande två matcher, hemma mot Rättvik och Ljusdal, med samma hackande spel så skulle tåget ha kunnat börja gå för en absolut topplacering.

IF BOLTIC 4 – 4 ÖREBRO SK

Hatten av, ÖSK! Här var jag tämligen bombsäker på att det skulle bli hemmaseger på grund av frånvaroproblematiken i gästernas försvar, men med Simon Hagström tillbaka efter skada lyckades närkingarna kriga till sig en sen poäng. Hagström fick vikariera som libero för bortreste Sebastian Eriksson och gjorde det med den äran i regnet, samtidigt som lagkompisen Filip Bergman hade ställt in siktet framåt med ett straffmål och ett hörnmål.

Hemmalaget hade visserligen ledningen i den första halvleken och reste sig även från underläge 2-3 i början av den andra halvleken, men Jonas Wennerströms 4-3 i den 84:e minuten räckte inte hela vägen till två poäng. Istället kvitterade Sebastian Brandt i matchens sista ordinarie minut och rivalerna fortsätter därmed att slå följe i tabellen med ett inspelat tecken av varje.

Slutsatser att dra? Det är svårt, men det skulle i så fall vara att behöver kunna dra bättre fördel av att möta ett inomhuslag hemma på ett regnigt Tingvalla om de ska ha någonting med någon tabelltopp att göra. Att ÖSK inte kan vinna borta är sedan gammalt, men med tanke på att de tar en poäng trots avsaknaden av såväl Daniel Rönning som Sebastian Eriksson så måste det ses som med beröm godkänt.

IFK KUNGÄLV 3 – 1 TB VÄSTERÅS

Ja, på tal om regn var det ja… Mot bakgrund av inledningen på den här texten ska nu förtydligas att inte ens jag tycker att det här är speciellt roligt att titta på. Skarpe Nord valde denna lördagen att bekräfta varenda fördom om vidriga förhållanden som någonsin uttalats om arenan då regnet fullständigt vräkte ner och lagen inte gavs några alternativ annat än att lyfta och brottas.

Det kan dock bli spännande även i den typen av matcher och med tanke på att detta var ett möte mellan seriens dittills enda två nollpoängare så satt nog nerverna trots allt lite utanpå. Hemmapubliken fick dessutom ytterligare en kallsup när Niklas Engström hängde 0-1 för gästerna innan klockan slagit tio minuter och fram till Anton Ysings kvittering i den 34:e minuten så var västeråsarna det bättre laget.

Märkligt nog så var det dock inte inomhuslaget TB som gynnades när det plötsligt slutade regna i den andra halvleken och isen nästan blev hyfsat spelbar. Då klev istället hemmalaget in och spände ut bröstkorgen, utnyttjade möjligheten och satte 2-1. När regnet väl började igen så testade “Tillis” hemmamålvakten Viktor Lindblom rejält, men utan resultat. Hemmaseger med 3-1 tillslut, men frågan är om inte det här ändå var ett möte mellan två lag som kommer fortsätta tvingas harva i botten under resten av säsongen? Hittills är det väldigt svårt att se någon rejäl ljusning för något av gängen.

UNIK BANDY 2 – 3 IFK RÄTTVIK

Wow, vilken tung start på säsongen även för nykomlingarna UNIK. Inte heller i lördagens hemmapremiär kom säsongens första seger, utan istället sattes tonen i matchen av ett självmål redan efter drygt sex minuters spel. Hemmalaget kämpade, slet och tog sig också ikapp målmässigt i den andra halvleken, men dessvärre för Uppsala-gänget krävs det mer än tapperhet och mod för att hävda sig i Bandyallsvenskan. Spetsen saknas och när det redan efter tre omgångar börjar pratas om hedersamma förluster så är det inte svårt att se återtåget tillbaka ner till Division 1 släpa med sig UNIK från perrongen.

Rättvik å andra sidan fortsätter vara obesegrade. Masarna tycks ha hittat ett framgångsrikt spelsystem under Peter “Pinch” Törnbergs ledning och spelar allt som oftast med fin variation, bredd och fart. Jag säger inte att Rättvik inte kommer att vara ett bra allsvenskt lag den här säsongen, absolut inte, men jag väntar med att hylla rejält. Varför, undrar vän av ordning? Vi återkommer till IFK senare i den här texten så ska ni få se.

KATRINEHOLM BANDY 6 – 4 LIDKÖPINGS AIK

“Hej, här kommer segertåget, rullar in som teknodromen” och så vidare. Maskinens gamla textrad borde ha dånat ur de snudd på antika högtalarna på Backavallen efter slutsignalen i lördags då sörmlänningarna tog sin tredje raka seger för säsongen och slog vakt om serieledningen. Till skillnad från de två tidigare viktoriorna så var de dock rejält hotade här.

Normalt sett inomhusspelande LAIK (ja, ni ser ett återkommande tema i texten här…) hade tagit ledningen i en duggregnig första halvlek som hade underhållningsvärde motsvarande en svartvit tjeckisk dockfilm och återtog även densamma i början av den andra halvleken. Inte heller när hemmalaget hade vänt till 4-2-ledning gav Christoffer Norin, som för övrigt är löjligt bra på den här nivån, och hans mannar upp. Smack, pang, 4-4, hattrick av Norin och frågan var om någon skulle kunna ta matchvinnarrollen ifrån 28-åringen. Svaret var ja.

För när det behövdes som allra mest så var det hemmalagets superduo som levererade. 5-4-målet gjorde visserligen av Olle Larsson, men efter ett snudd på briljant förarbete av både Niklas Eriksson och Linus Doktare och när den sistnämnde själv fick sätta sitt nionde(!) mål för säsongen på straff i slutsekunderna så var saken klar. Ettan och trean (delad) i den totala poängligan hade skjutit segern till Katrineholm ännu en gång.

Hur länge ska då detta hålla i sig? För inte är väl Katrineholm ett lag som på riktigt kan utmana om en plats i Elitserien? Har vi att göra med ett nytt Frillesås? Ett nytt Åby/Tjureda? Nej, vi sätter oss ner i pansarkryssaren ett tag till och konstaterar bara att tajmingen på den rödblåa formtoppen är helt perfekt för att de ska kunna bygga en liten poängmässig buffert mot lagen längre ner i tabellen.

BORLÄNGE BANDY 4 – 6 KALIX BANDY

0-4 i ändalykten i halvtid och en motståndare som fått fart på lagkapten Johan Sundquist. Det kändes väl nästan som att någon var på väg att rycka en propp för belysningen på Tunets IP framåt 17-tiden i lördags för att få slut på eländet, men hemmalaget tänkte tydligen annorlunda.

Mitt i den andra halvleken vände allt och Borlänge gjorde nästan lika många på nio minuter som de gjort på två hela matcher tidigare. 3-4 och gästerna från norr var pressade, men så var det det där med spets igen.

Precis som för UNIK, om inte ytterligare något snäpp värre, så saknar Borlänge de där extra små egenskaperna som gör att de kan vinna tajta matcher. Istället för 4-4 satte Kalix 3-5 och istället för en sen kvittering till 5-5 så var det Kalix som satte 4-6. Hedersamt? Ja. Resultatgivande? Knappast.

– Vi spelade så pass bra så att vi skulle kunna vinna eller åtminstone få ett oavgjort. Jag är otroligt stolt över grabbarna, sade tränaren Jocke Nyström till Bandypuls efter matchen.

Jag har full förståelse och respekt för vad Jocke menar och att Borlänge kämpar, sliter och gör så gott de kan med det material de har råder det ingen tvekan om. Frågan är bara hur många matcher det finns kvar på schemat som de rimligtvis kan vinna? Skutskär hemma? Kanske. Tillberga borta? Tveksamt. Räcker det för att nå en kvalplats tillslut? Definitivt inte.

IFK RÄTTVIK 6 – 6 KALIX BANDY

Ni vet det här jag nämnde om att Kalix-kaptenen Johan Sundquist vaknade till mot Borlänge? Om han var vaken då lär karln ha hällt i sig alla möjliga varianter av koffein inför söndagens bortamöte med Rättvik. Gästerna var nämligen inte speciellt nära alls att vara spelförande i matchen och det var hemmalaget som både skapade chanser och gjorde mål, men så var det Johan Sundquist.

Lagkaptenen svarade för fem(!) mål i matchen och såg, mer eller mindre på egen hand, till att norrbottningarna hade segerchansen kvar när matchen entrade sin avslutande kvart. Någon seger blev det dock inte, utan Anton Khrapenkov såg istället till att resultatet blev en kopia på fjolårets möte lagen emellan i Rättvik Arena. Ett resultat som på intet sätt är någon skräll, men som får mig att börja fundera lite.

Rättvik har poängmässigt häng på tabelltoppen och ser stundtals riktigt fina ut spelmässigt, men vad är det egentligen vi pratar om? Två segrar mot två nykomlingar underifrån ska inte ses som någonting annat än planenligt och först under en tuff bortahelg med matcher mot Nässjö och ett Katrineholm som IFK haft fruktansvärda problem med på senare år tror jag att det går att dra några växlar. Poängtappen hittills i år har kommit på hemmaplan mot rutinerade, försvarsstarka lag som på ett annat sätt kan läsa sönder masarnas bitvis blixtrande offensiv. Hur ska laget då agera på bortais mot tufft motstånd? Som sagt, Rättvik är absolut ett bra allsvenskt lag, men tillåt mig fortfarande tveka kring om de verkligen är mer än det.

Avslutningsvis tvingas jag återigen konstatera att jag var ute och seglade i mina “bold predictions” inför den gångna helgen. Ingen nolla för Patrik Hedberg och regnet sabbade målfesten på Tingvalla, men skam den som ger sig. Vi tar nya tag framåt helgen, då vi bjuds på hela 16 allsvenska matcher över två dagar. Herregud, så fint.

Hör gärna av er med tankar, åsikter och feedback!

Martin Gustafsson
martin.gustafsson@bandyallsvenskan.se
@MpaGustafsson