Omgång 20: Riktnummerseger & Bandyallsvenskans Teddy Lucic

Det bjuds på stående ovationer, plötsliga livstecken och mycket annat när den 20:e allsvenska omgången summeras av chefredaktör Martin Gustafsson.

Tro det eller ej, men den allsvenska tabellen börjar tillslut faktiskt klarna lite. Det skulle tydligen krävas 20 omgångar för att kunna få lite klarhet i allting. Den gångna helgens dramatik gör, enligt min mening, att vi nu har följande utgångsläge inför de avslutande två omgångarna:

  • Tre lag gör upp om de två kvalplatserna till Elitserien.
  • Tre lag slåss om att undvika den sista negativa kvalplatsen.
  • Ett lag räknar med att få ha en hejdundrande jäkla skiva under den sena fredagskvällen.

Trots att jag, i det här scenariot, räknar bort mer än hälften av ligans lag från diverse streckstrider så tror jag ändå att vi alla kan vara överens om att det kommer att bli en häftig avslutning under helgen och början av nästa vecka. Det var dock inget fel på helgen som var heller och nedan sammanfattar vi den i vanlig ordning.

FREDAG 14/2 IFK KUNGÄLV 3 – 6 NÄSSJÖ IF

Storpublik på läktarna och ett imponerande drag kring satsningen på att dra in pengar till Jontefonden, men det hjälpte inte IFK Kungälv i jakten på nionde raka viktorian. Det gjorde inte heller norrbaggen Greger Svenns första mål för säsongen. Nej, den här kvällen hade nog inte ens Jultomtens eventuella ankomst kunnat hjälpa hemmalaget. Avsaknaden av Viktor Uhlin var till synes enorm och inte blev det bättre när Mikael Lindberg tvingades kliva av i halvtid. Kontraktet är dock i praktiken säkrat och även om det säkerligen hade varit extra glädjande för supporterklubben Skarpa att få fira en seger i en så här speciell match så tror jag ändå att förlusten bara blir en liten notis i kanten när den här säsongen ska summeras.

Nässjö då? Första segern på bortaplan mot en konkurrent i den södra halvan av serien och även där ett, i praktiken, säkrat kontrakt. Det behövs inte allt för stora studieskulder för att förstå att det måste vara en enorm känsla av lättnad som infinner sig på det småländska höglandet i och med det. Säsongen har varit en enda lång missräkning, men nu kan man äntligen mer eller mindre lägga den till handlingarna och blicka framåt. Det är fortfarande outgrundligt för mig hur “De Blåe” inte har lyckats prestera bättre den här säsongen, men summa summarum räddar man upp det lite i alla fall.

Min prediction var att firma Holopainen, Ysing, Emanuelsson och Uhlin skulle göra över 6,5 poäng i matchen, men formen håller i sig och med Uhlin utanför spel blev det bara två pinnar för kvartetten.

GRIPEN TROLLHÄTTAN BK 6 – 4 ÖREBRO SK

Ett slag mellan två lag som är käpp omöjliga att veta vart man har ska givetvis också sluta med en skräll. Gripen lyckades tillslut hitta lite mental styrka och resa sig trots två tidiga i baken och nu ser chanserna till att slippa undan kval helt plötsligt hyfsade ut. Viktigt också för GBK att rätt spelare klev fram. Två mål av Markus Eriksson, två av Tony Eklind, 1+1 av Robin Karlsson och två assist från Mikko Lukkarila var precis vad som behövdes och när det nu står två lag som är avsågade(?) från toppstriden (Boltic och Katrineholm) på schemat så kan motivation räcka långt för Gripen.

På tal om lag vars chanser till Elitseriekval minskade drastiskt i helgen… Hur ÖSK kan komma in i den här matchen med supervändningen mot Boltic i ryggen, ta en tidig 2-0-ledning, se Tomas Hedlund göra sin första kasse sedan Jesus gick i shorts och ändå förlora övergår mitt förstånd. Tränare Löfvendal menade att man blev straffade av tuffa utvisningar, men det vet i katten. Örebro har bevisat att man är ett riktigt bra allsvenskt bandylag den här säsongen, men de har inte lyckats bevisa att de är som bäst när det gäller. Därför blir det inget kvalspel till Elitserien för närkingarna.

Jag trodde att Alex Adeheimer skulle göra över 2,5 assist i matchen och att det totalt skulle bli över 12,5 mål. Inte ens ett skrutt av ett äpple lyckades ytterhalven få in i protokollet och slutresultatet ser ni ju.

LÖRDAG 15/2 KL. 15.00 KATRINEHOLM BANDY 2 – 4 IF BOLTIC

Nej, det vill sig inte för Katrineholm under säsongsavslutningen och det ville sig definitivt inte på det horribla underlag som var tänkt att kallas is under lördagen. Man tvingades börja spela långt tidigt i första halvlek och i det spelet var det framförallt närkamperna och andrabollarna man föll på. Det saknas på något underligt vis klös och hunger i spelet och tränare Roger “Gubben” Carlsson var inte direkt nöjd efter matchen. Kvalchanserna är nu minimala och med tanke på den stora positiva överraskning som laget har varit den här säsongen så skulle det vara rejält smolk i bägaren om säsongen avslutades med ett knippe direkt svaga insatser.

Boltics chanser till kvalspel var i det närmaste obefintliga redan innan den här matchen, men skam den som ger sig. Motivationen som borde ha varit till Katrineholms fördel på förhand visade sig vara på värmlänningarnas sida och laget var det genomgående bättre i hela matchen. Lagkapten Andreas Eriksson låg bakom mycket, laget kontrollerade bollen betydligt bättre än motståndarna och hade hela tiden flertalet spelare som hotade i djupled. Det lär fortfarande inte bli något elitseriekval för Boltic, men det finns väl så goda chanser att få en bra avslutning på säsongen.

Förutsägelsen i form av att Linus Doktare skulle göra fler mål än någon annan i matchen och att Katrineholm skulle vinna med minst två måls marginal visade sig vara en bom i paritet med att Hanna Öberg skulle ställa sig och skjuta på fel bana under pågående skitskytte-VM. Jisses.

LIDKÖPINGS AIK 7 – 4 TB VÄSTERÅS

LAIK, som jag under inledningen av säsongen mer eller mindre avskrev från allt vad toppskikt hette, stormar mot klubbens första elitseriekval på elva år och det är ingenting annat än oerhört imponerande. Mot Tillberga fick man jobbet gjort, trots att man var på väg att tappa en till synes klar ledning i början av andra halvlek och även fick två straffar emot sig. Att man löser det är det som imponerar mest och maken till guldläge vet jag inte om den här klubben har sett i modern tid. Vinst nere i Nässjö på lördag och jag tror faktiskt att kvalplatsen är säkrad.

För Tillbergas del är det återigen kniven mot strupen i kampen kring kvalstrecket. Det som såg så bra ut formmässigt ser inte nödvändigtvis sådär vansinnigt mycket sämre ut nu, men två raka förluster sätter ändå sina spår. Nu har man visserligen en poäng upp till säker mark, men jag tror fortfarande att de har det i egna händer. Spelschemat känns tuffare för såväl Gripen som Kalix och om huvudena bara är på rätt plats så kan TB klara det här.

För första gången på flera veckor får jag äntligen utbrista “BULLS EYE!”. Jag trodde på över 60,5 utvisningsminuter och Victor Elander ska nog få en kanelbulle nästa gång vi ses för hans tia i den 90:e minuten som tog matchens totala antal utvisningsminuter upp på 70.

UNIK BANDY 6 – 7 FALU BS

Med mindre än kvarten kvar att spela var UNIK på väg att ge ett helt koppel lag en gratisbiljett till den återstående kvalstriden, men på något sätt lyckades Falu BS ta sig samman och lösa det. Det som dock, utan omsvep, ska hyllas är Uppsalalagets förmåga att rota fram en sådan här insats precis i kölvattnet av att chansen till säker mark försvunnit bortom horisonten. Tobias Engstrand fortsätter att göra mål som om det vore lika enkelt som att koka ägg och det är lätt att spontant känna att UNIK kanske har förtjänat mer än vad de har fått den här säsongen.

En säsongsdefinerande insats. Ja, det är nog vad det här var för Falu BS. Det ser inte speciellt bra ut. Det imponerar föga. Det slutar med seger. Michael Pettersson hittade ett hattrick, Axel Jansson hängde viktiga 6-6 och belönades med ett nytt kontrakt och Daniel Bäck krångalde in en avgörande hörnretur. Säga vad man vill om det spelmässiga, men saker och ting har en evig tendens att lösa sig för masarna och det skulle inte förvåna mig det minsta om det fenomenet håller i sig över ett helt elitseriekval och tar laget tillbaka till den högsta serien. För er som har koll på svensk fotboll under 90- och 00-talet så vill jag hävda att Falu BS är bandyns svar på den gamle landslagsbacken Teddy Lucic. Man anpassar sig efter sin omgivning och är alltid bara sådär precis lagom bra. Glänser aldrig – levererar alltid.

Jag trodde på juniorparty hos Falun, men det blev inte en enda poäng från Elliot Hellström eller Carl Jansson. De båda talangerna lär dock leverera på nytt framöver.

BORLÄNGE BANDY 0 – 8 IK TELLUS

Nej, ni… Här var det botten mot toppen och till skillnad från vad jag trodde på förhand så visade det sig väldigt tydligt. Borlänge fick sig en bandylektion hemma på Tunet av ett Tellus som gång på gång under 2020 har visat sig vara oerhört förtjänta av den där förstaplatsen i tabellen. Riktnummer-seger och jag fortsätter dessutom att imponeras av vilken bredd stockholmarna visar upp offensivt. Åtta olika målskyttar mot Ljusdal blev sex olika här och då har vi inte ens nämnt att laget har två raka nollor. 105 gjorda mål på 20 matcher. 44 insläppta. Överlägset. Dominant. Mäktigt. Grattis, Tellus.

Ja och bara för att jag tydligen måste krypa till korset efter varje match så gör vi väl inget undantag här. Ni ser slutresultat. Ni minns att jag trodde på över 3,5 mål för Borlänge och en förlust som skulle vara mindre än tre mål stor? Tillbaka nere i källaren.

SÖNDAG 16/2 KL. 14.00 KALIX BANDY 4 – 4 IFK RÄTTVIK

I likhet med UNIK var Kalix länge på väg att frälsta ett gäng lag som jagar masar i tabellen, men inte heller här räckte det hela vägen. Jimmy Berglunds återkomst tycks ha betytt mer för laget än vad fisket av siklöja har betytt för bygden och när han satte 4-1 på hörna i den 66:e minuten så såg Kalix ut att ta ett jättekliv mot säker mark i tabellen, men icke. Nu räckte visserligen en poäng till att klättra upp på säker mark, men det återstående motståndet (Falun borta och Ljusdal hemma) i kombination med en skakig målskillnad gör framtiden osäker för norrbottningarna.

Jag var visserligen inne på att jag trodde att Rättvik skulle få det tufft här, men vad man ändå måste imponeras av är förmågan att resa sig på nio. Jesper Hjelm klev fram och ökade sin målskörd för säsongen med 50 procent, vilket gör att masarna fortsatt har ett gyllene läge att lägga beslag på en av de båda kvalplatserna. Daladerbyt mot Falun i den sista omgången kommer att bli vansinnigt gastkramande och det vore väl hysteriskt dålig tajming av IFK att då förlora hemma för första gången den här säsongen.

Ja, jag trodde på Kalix-skräll fullt ut, men en mini-skräll blev det i alla fall. Det lilla anseende jag har kvar har jag inte råd att förstöra, så här vill jag hävda att jag ändå var rätt på det.

Det blev en match mindre i genomgången efter helgen än i genomgången inför densamma. Isen sprack i Skutskär och istället blir den kommande helgen ännu mer fullmatad då alla matcher ska hinna spelas inför tisdagens avslutande omgång. Lite klokare har vi blivit, men ännu finns det mycket som kan hända. Jag hoppas att ni fortsätter att hänga med oss här på sajten, på arenorna och på bandyplay.se.

Martin Gustafsson
martin.gustafsson@bandyallsvenskan.se