04 feb Omgång 18: Mishas mackor, Tom & Jerry och ett farväl

Ett skott kan avgöra väldigt mycket i bandy. Om det råder ingen tvekan och kanske var Fredrik Hansson hörnmål för Tellus i den 92:a minuten i lördags ett sådant. Ett mål som kan ha skjutit Stockholmsklubben tillbaka till Elitserien. Ett mål som återigen kan ha gjort den lilla kvartersklubben till en av landets 14 främsta.

Ett annat typ av mål gjordes i Borlänge. Där fick hemmalaget tillslut säsongens första straff och Samuel Bortas kunde göra lagets första mål på Ljusdal över tre matcher den här säsongen. Målet betydde dock inte mer än så. Dalmasarna kommer att spela i Division 1 nästa säsong trots att man gjort allt i sin makt för att vara konkurrenskraftiga den här säsongen. Det är alltid tråkigt att ta farväl, men jag har en känsla av att vi kan komma att få se allsvensk bandy på Tunets IP inom en inte allt för avlägsen framtid.

IFK KUNGÄLV 6 – 0 LIDKÖPINGS AIK

Inte ett enda mål, varken avgörande eller ej, lyckades ett tidigare så formstarkt LAIK göra på omutlige Victor Lindblom i IFK-målet. Istället var det firma Holopainen/Uhlin som styrde showen för ett pånyttfött hemmalag. Hemma på ett dyblött Skarpe Nord är det numera ingen som rår på IFK. Inte bara har återkomsten av Mikael Lindberg och Ted Skoglund inneburit en helt ny energi i det offensiva spelet. Laget har dessutom fått ihop ett imponerande försvarsspel anförda av nämnde Lindblom och liberon Hampus Kärnman. Helt plötsligt tyder ingenting längre på att den här säsongsavslutningen kommer att bli någonting annat än en glädjemacka för Kungälv.

Vad hände då egentligen med LAIK? Efter sex raka segrar och ett guldläge att stärka greppet om en kvalplats så tog det tvärstopp i hällregnet på västkusten. Inte ens en Johan Karlsson i fortsatt fin form kunde ta sig igenom hemmaförsvaret och vips så var laget utanför kvalplatserna igen. Det ska väl betonas att vi har lärt oss att det inte går att dra några stora växlar av någonting i den här serien, men det är svårt att inte ställa sig frågan om LAIK kanske brände det krut man hade under den extrema formtoppen i december och januari. Upp till bevis hemma i arenan mot tabelltvåan Katrineholm på lördag.

När det gäller mina bold predictions så blev ju det här ingenting att skriva hem om. Över 60,5 utvisningsminuter blev i verkligheten en enda ynklig liten tia. Stjärndomare som Jonas Kandell kan tydligen det där med att kontrollera matcher utan att slita ut visselpipan.

IF BOLTIC 6 – 6 NÄSSJÖ IF

Omgångens svängigaste historia hittade vi på Tingvalla där hemmalaget lyckades tappa ledningar hela tre gånger om. Gustav Backman tycks ha hittat målformen igen, men den här gången räckte det bara till en poäng. Avståndet upp till den sista kvalplatsen är visserligen fortsatt bara en poäng, men med en svag målskillnad och bortamatcher mot Örebro och Katrineholm härnäst så kommer det att krävas någonting alldeles, alldeles extra av värmlänningarna för att förlänga säsongen med ytterligare sex matcher. Min magkänsla är att den här säsongen “bara” kommer att sluta med en hedersam mittenplacering.

För Nässjös del finns två parallella analyser. Antingen så gläds man åt en stark upphämtning, en sen kvittering och en poäng i en tuff bortamatch utomhus. Eller så surar man över en bortkastad ledning, trots medvind, i andra halvlek och inser att det bara är två poäng ner till negativt kval. Självklart är det förstnämnda att föredra och på något sätt tycker jag att smålänningarna, sent om sider, har vaknat. Det har trots allt bara blivit en förlust (mot serieledande Tellus) sedan annandagsmötet med Katrineholm och det bådar för säker mark när allting ska summeras om några veckor. Nässjö är(!) bättre än vad tabellen visar.

Jag var inne på att jag trodde att Nässjö skulle få med sig poäng här, absolut, men att det var mål och inte regn som skulle stå som spön i backen hade jag inte med på min karta. Kämpa, Martin.

IK TELLUS 4 – 4 FALU BS

Ja, var det ett avgörande av hela serien vi fick se i den 92:a minuten? En oerhört tajt och jämn match nådde sin kulmen när Fredrik Hansson dunkade in en hörna till 4-4 och det innebär att Stockholmarna nu har tre poäng ner till kvalplats med fyra matcher kvar att spela. Nu är det visserligen två matcher i rad utan seger, men Tellus ger fortfarande inget intryck av att svaja. Med tanke på hur det återstående spelschemat ser ut så ska det inte kunna gå på något annat sätt än att de klarar det. Martin Krigh pratade efter matchen om hur laget utvecklat det offensiva och hållit fast vid seriens bästa defensiv och det är synnerligen svårt att argumentera emot. Det är bara att lyfta på hatten!

För Faluns del så börjar de kännas som en katt med lika många liv som Tom i Tom & Jerry. En seger på de sex senaste matcherna, men trots det så lever kvaldrömmen i högsta grad för masarna. Spelschemat de tre kommande matcherna är en mindre skänk från ovan, så att säga någonting annat än att BS kommer att vara med hela vägen in går inte. Det som imponerar är förmågan att släppa fram väldigt unga, egna talanger, men vad som inte gör det är förmågan att avgöra matcher. Visst, man har själva hämtat upp underlägen sent, men att det hela tiden ska behöva vara hysterisk dramatik i 93 minuter tror jag tar på krafterna mentalt. Den här insatsen var dock, trots det snöpliga slutet, ett klart fall framåt och jag skulle inte bli det minsta förvånad om det blir kval tillslut ändå för förhandsfavoriterna.

Min förutsägelse var att Tellus skulle vinna med 5-1. Jag backar sakta ut ur rummet och går istället och förbereder mig på arkebusering på torget.

GRIPEN TROLLHÄTTAN BK 4 – 8 TB VÄSTERÅS

Det är inte bara jag som har varit obönhörligt hård mot Gripen den här säsongen, men efter fyra raka matcher utan förlust så trodde jag kanske att de tillslut lyckats ta sig i kragen. Tji fick jag och efter en ny högerkrok så hänger kvalhotet fortfarande som ett regnmoln i en Kalle Anka-serie över GBK. Jag påminner om att det här är samma lag, plus Joakim Hedqvist och Anders Ahlstrand från varsin Elitserieklubb, som jag tippade som vinnare av den här serien. Det skvallrar lite grann om hur grov den här underprestationen är och kvar på schemat står tre topplag och en ångestmacka med extra smör borta mot Nässjö. Det här är inte klart på långa vägar för västgötarna.

Klart börjar det dock lukta om Tillberga. Det är visserligen bara två poäng ner till det negativa kvalet, men spelmässigt har laget visat upp någonting helt annat under 2020. Här fick man tidigt chansen att spela återstoden av matchen med en man mer och det såg de till att utnyttja. Fyra spelare hostade upp tre poäng på tavlan och laget fortsätter att sprudla som en nyskakad Cava-flaska offensivt. Tre av fyra återstående matcher är på hemmaplan och frågan är nog inte om laget kommer att klara sig, utan med hur stor marginal. Imponerande med tanke hur det såg ut i säsongsinledningen!

Min bold prediction var att Gripen skulle ha minst 25% i effektivitet på hörnorna, men det blev nada och ingenting av det. Det här är som att försöka åka skridskor upp för TB:s formkurva.

BORLÄNGE BANDY 1 – 5 LJUSDALS BK

Det har ju stått Division 1 på Borlänges hiss nästan hela säsongen, men först under lördagen blev det helt klart att masarna tvingas ta farväl av Bandyallsvenskan för den här gången. Att gå från att stå på randen till att dra sig ur serien till att genomföra en hel säsong efter bästa förmåga, utan att hänga med huvudena, är dock hedervärt. Utvecklingen på laget har varit tydlig, men på sista raden är det klart att det inte går att säga någonting annat än att de inte har räckt till. Den långsiktiga satsningen känns dock sund och smart och visst finns det förutsättningar att studsa tillbaka upp i seriesystemet inom en inte allt för avlägsen framtid.

Kan vi prata lite om Misha Svechnikov? Karl’n är alltså 46 år gammal och serverar bollar som om de vore vätskeersättning dagen efter en Finlandskryssning. Fyra nya mackor i lördags och totalt nu 29(!) assist på 16 matcher. Det är nio fler än tvåan i den statistiken, som dessutom har spelat två matcher fler. Kommer Misha vara för evigt? Det är nästan så att man börjar undra om det inte skulle kunna gå att ställa honom i mittcirkeln om 30 år och bara låta honom slå sina passningar. Hysteriskt imponerande i ett lag som annars mest hade en dag på jobbet under lördagen. Segern var lagets första under 2020 och nu man helt plötsligt tillbaka på kvalplats. Kvaliteten finns för att stanna där och även spelschemat talar för att så blir fallet.

Jag trodde att det skulle bli tajtare än väntat och att Ljusdal inte skulle vinna med fler än tre måls marginal. Jag hade behövt Mishas passningsprecision i mina förutsägelser.

SKUTSKÄRS IF 1 – 4 IFK RÄTTVIK

Nej, det är inte helt matematiskt klart ännu, men visst kan väl inte Skutskärsspelarna ha tankarna på någonting annat än att försöka avsluta den här säsongen så snyggt som möjligt. Division 1-spel nästa säsong blir det och det på grund av den alldeles för svaga defensiven. Där lyckades man dock, för blott andra gången den här säsongen, släppa in färre än fem mål i en match. Ett positivt halmstrå så gott som något. Annars tycker jag att det bästa som har kommit ur Skutskär på sistone är föreningens ställningstagande för ett jämlikt och jämställt idrottande. En riktigt bra grej från en förening som verkligen också är förebilder inom området. Bra jobbat, Skutskär!

Vi pratade om en dag på jobbet för Ljusdal och det är väl svårt att säga någonting annat om Rättvik. Segern var snudd på självklar på förhand och bärgades också tillslut, även om tränaren Peter “Pinch” Törnberg pratar om att laget varit “vingliga” på sistone. Inför den dramatiska avslutningen på säsongen är målskillnaden inte på Rättviks sida, men det är däremot spelschemat. Tre av de fyra bottenlagen återstår och det gör även tre hemmamatcher. Detta för ett lag som hittills inte har förlorat hemma i arenan. Efter att inte ha legat på kvalplats under hela säsongen så kan det faktiskt bli så att IFK löser en förlängning av säsongen tillslut. Jag törs inte på något vis utesluta det.

Här trodde jag rakt av på standardresultatet 4-7, men ni har sett temat den här veckan. Close but no cigar.

KATRINEHOLM BANDY 7 – 3 ÖREBRO SK

I orangea specialtröjor visade Katrineholm upp den helt löjliga effektivitet som gjorde laget till ett topplag redan under hösten. Från att knappt ha kunnat träffa en ladugårdsvägg inifrån på offensiva hörnor så satt helt plötsligt fyra i rad i det här heta rivalmötet och det var på ett sätt som att vara tillbaka i november igen. Dels har ju inte vädret ändrat sig ett skvatt, men också för att man fick se Niklas Eriksson och Linus Doktare göra mål på nästan allt som rörde sig. Dessutom imponerade säsongsdebuterande Philip Zander stort mellan stolparna efter sina sjukdomsproblem. Där har sörmlänningarna en imponerande bredd just nu. Det återstående schemat är tufft, men Katrineholm kommer att vara med och bråka hela vägen in i mål. Sanna mina ord.

För ÖSK:s del går det inte att kalla detta för någonting annat än en rejäl missräkning. Laget lyckades inte utnyttja sitt stora spelövertag, löste inte Katrineholms täta försvarsspel centralt i banan och hamnade jämnt och ständigt fem centimeter på fel sida om offside-linjen. Defensivt gick man i hemmalagets omställningsfälla gång efter annan och i perioder såg man nästan passiva och rädda ut. Att liberon Sebastian Eriksson tvingades kliva av tidigt efter en smäll mot huvudet är självklart en del i förklaringen, men oavsett vad så måste närkingarna höja sig om det ska bli något kvalspel i mars.

Vi avslutar mina förutsägelser på samma tema som de tidigare – nämligen med att jag är helt ute och seglar. Över 14,5 mål och att maximalt ett mål skulle skilja lagen åt var inte i närheten av nära. Ska man vara ute och cykla såhär mycket så är det väl lika bra att ta sikte på Vätternrundan i sommar.

Ni med bra minne kanske kommer ihåg att jag tidigare under säsongen började tänka högt om planer på att det vore kul att avsluta säsongen med någon form av Bandyallsvenskan Awards och nu har den tanken fått nytt fäste. Därför vore det magiskt om ni ville höra av er med förslag på Årets Mål, Årets Räddning eller andra, mer humoristiska, priser och kategorier. Hojta till om det så ska undertecknad försöka sy ihop det efter att vi tagit oss, förhoppningsvis helskinnade, genom den här sanslösa säsongsavslutningen.

Fridens liljor!

Martin Gustafsson
martin.gustafsson@bandyallsvenskan.se