31 dec Årets sista omgång – “Ett skrällfyrverkeri värt namnet”

Vad var det som hände egentligen? Hade vi inte fått nog med bevis för att den här serien är helt absurt oviss och oförutsägbar? Tydligen inte. Söndagens omgång ville inte bara ringa ut årets 2019. Den ville göra det med den största gong-gongen väster om Himalaya. Skrällarna avlöste varandra och helt plötsligt går vi in i det nya året med fem lag inom tre poäng i toppen och fem lag inom tre poäng runt det negativa kvalstrecket. Jag får puls av det här. Vilket häftigt 2020 det kommer att bli, men först tar vi och summerar avslutningen på 2019.

BORLÄNGE BANDY 2 – 8 FALU BS

En av få matcher som inte bjöd på någon skräll överhuvudtaget spelades på Tunets IP där Falu BS återigen visade sig vara klart starkast i söder om Siljan. Resultatmässigt tog det ett bra tag innan det bar iväg för gästerna, men i ärlighetens namn var det aldrig speciellt farligt åt andra hållet. Gällande de här två lagen så är det ingenting nytt under solen; Borlänge kämpar tappert på och Falun smyger med i toppen trots att högstanivån ännu inte nåtts. Det skull jag säga är en varningsklocka för övriga topplag när vi går in i det nya året.

Min bold predicition gick ut på att mindre än 4,5 mål skulle skilja lagen åt, men tyvärr så är ju matcherna ofta längre än en timma i speltid…

KATRINEHOLM BANDY 4 – 4 NÄSSJÖ IF

Ligans färskaste “hatmöte” blev inte i närheten av så hett så det var lätt att tro på förhand. De mycket uppretade känslorna kring avstängningarna på Oskar Hulthammar och Patrik Gustafsson-Thulin hängde visserligen som ett åskmoln över Backavallen när såväl Nässjö-spelare, ledare och supportar rullade in, men ute på isen kanaliserade smålänningarna känslorna på bästa sätt. Ett sätt som gjorde att de var, snudd på, helt överlägsna under första halvlek.

Katrineholm är dock inne i den berömda zonen och rätt vad det var så hade två halvchanser gjort 0-3 till 2-3 och när sörmlänningarna sedan spelade upp sig i den andra halvleken så blev det match på allvar. 4-4 ska dock hemmalaget vara gladast över, sett till 90 minuter, och om Nässjö kan fortsätta såhär så borde krisstämpeln kunna få lämnas kvar i 2019. Å andra sidan, kan Katrineholm ta poäng när de spelar såhär så kan det bli en rejält rolig vårsäsong också på Backavallen.

Jag trodde ju som bekant stenhårt på att det här skulle gå helt bananas med tanke på alla upprörda känslor och att domare David Eneland skulle få vifta med armen i luften så till den milda grad att den fastnade där. Så blev det ju givetvis inte. En ynka tiominutare och en match där både spelare, ledare och domare imponerade i den kategorin.

ÖREBRO SK 2 – 5 TB VÄSTERÅS

Vi fortsätter klättra på skrällskalan, för normalt sett hemmastarka ÖSK fick sig faktiskt en omgång under söndagen. Inte ett enda spelmål framåt, ett spelmässigt haveri under stora delar och dessutom en blytung avstängning på Robin Folkesson. Jag har pratat om ÖSK som tunga, stabila och jämna, men det här var precis raka motsatsen. Närkingarna kan dock skratta sig lyckliga åt nästan alla andra resultat i omgången, för speciellt mycket mark tappade man inte.

Tillbergas decembermånad har varit stark och laget har lyft sig flera hack, men det har varit svårt att hålla ihop det över 90 minuter. Här, precis som borta mot Nässjö häromveckan, lyckas man och får verkligen utdelning på sin fart och energi. Martin Flodströms återkomst tycks ha varit en adrenalinspruta rakt in i kroppspulsådern och laget kommer garanterat att kunna välta fler jättar även under nästa år.

Jag trodde på straffest och visst blev det så. Totalt tre straffar i matchen, men dessvärre för min förutsägelse lyckades ingen av målvakterna knipa någon av dem.

IF BOLTIC 4 – 7 LIDKÖPINGS AIK

Tillslut lyckades inte Boltic fortsätta vinna alla dessa jämna och täta matcher längre. Trots en kanonstart och en tidig 2-0-ledning så blev det förlust hemma mot ett LAIK som visade redan under annandagen att de kan störa värmlänningarna. En poäng i det här dubbelmötet hade inte varit någon större skandal för Boltic inför säsongen, men om de ska vara med och slåss i toppen så är det en rejäl missräkning. Är det dags att komma ner på jorden nu, eller var det här bara ett tämligen ofarligt fartgupp?

Vill man vara optimistisk så går det fortfarande att argumentera för att LAIK har någon form av häng på en topplacering och ännu mer så efter söndagens resultat. Nyckelspelarna levererar igen och när mål till och med kommer från 42-årige Marcus Sixtensson så kanske det skvallrar om att laget börjar hitta lite medgång. Kraven är dock snudd på idel segrar för att de ska kunna fortsätta klättra så pass högt i tabellen som de säkerligen vill.

Jag trodde på två målrika halvlekar med över 4,5 strutar, så nu får jag unna mig själv ett extra glas bubbel till nyårsfirandet.

GRIPEN TROLLHÄTTAN BK 3 – 5 IFK KUNGÄLV

Det börjar bli tjatigt och det börjar faktiskt rentav bli pinsamt det Gripen håller på med under den här allsvenska säsongen. Inför mellandagsmatcherna tyckte jag att det låg när till hands att sätta dem och Nässjö i samma fack, men när smålänningarna nu faktiskt har börjat spela bitvis riktigt bra bandy så står GBK kvar ensamma i ett hörn på skolgården och tycker synd om sig själva. Att säsongen är körd har vi vetat sedan länge, men snart är det dags att på allvarligt bli orolig för kvalstrecket om ingen förändring sker.

Några mil söderut är det helt annat ljud i skällan. Il fenomeno Mikael Lindberg har visserligen inte spelat sådär vansinnigt mycket sedan comebacken, men det är som att hans blotta närvaro med matchdress på har gjort att Kungälv blivit ett helt nytt lag. Kungälvssonen Christoffer Pihl-Svensson, kommentator på Bandyplay, gick från att nojja över ångestderby mot Surte i kvalet till att “inte ens vara orolig längre” på ett dubbelmöte med Gripen. Oron kanske inte ska släppas helt, men ett friskt IFK med spelare som Lindberg, Ysing, Uhlin, Jensen med flera i form kommer absoluta ha goda chanser på säker mark.

Förutsägelsen var att Kungälv skulle vinna och att Gripens golgata-vandring skulle fortsätta. Klart och betart.

SKUTSKÄRS IF 8 – 4 UNIK BANDY

Om ni har läst fram hit och känt att “Vad menar han? Det här är väl inte så märkliga resultat?”, så är ni nu varmt välkomna till galenskapens mamma. Tre, jag upprepar, TRE dagar tidigare hade UNIK besegrat Skutskär med 12-3! På tre dagar svänger alltså målskillnaden mellan lagen med 13 mål och helt plötsligt är det Skutskär som jag varit så kritisk mot inte helt avsågade i botten av tabellen.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att det här måste vara ett skolboksexempel på underskattning kontra revanschlusta. UNIK trodde att det skulle gå lika enkelt igen samtidigt som Skutskär äntligen blivit lite förbannade på sig själva och knutit näven i fickan. Till och med Kevin Brown gjorde ju för bövelen två mål i matchen och dubblade därmed säsongens totala poängskörd. Nu har jag banne mig sett allt.

Här trodde jag att UNIK skulle fortsätta få leverans från många olika spelare. Över 5,5 olika målskyttar sprack av uppenbara skäl, men under 8,5 mål för gästerna var åtminstone något rätt.

IK TELLUS 1 – 1 KALIX BANDY

90 minuter bandy utan ett enda spelmål hör verkligen inte till vanligheterna, men det var vad de närmast sörjande på Zinkensdamm fick uppleva under söndagen. Ett varsitt hörnmål och ett broderligt delande på poängen är det nog Kalix som tackar mest för, men jag ser ingen anledning för Tellus att bryta ihop över det här. Visst, det går att sätta vissa frågetecken för offensiven, men om du som lag släpper in typ två mål per match så kommer det att kunna bära frukt. Riktigt god, exotisk, söt elitseriefrukt till och med.

Gästerna fick återigen ett gästspel av Olov Englund och då lyckades även de stänga igen butiken bakåt. Innan dubbelkryssen mot Tellus hade norrbottningarna släppt in 21 mål på tre matcher och då blir det svårt att vinna (mvh Captain Obvious). Jag kan ju tycka att min spaning om hörnfest och över 3,5 hörnmål dessutom är värd ett omnämnande. Bom, ja absolut, men hade jag sagt att matchens alla mål skulle göras på hörnor så hade ni kört mig till psyket.

LJUSDALS BK 6 – 3 IFK RÄTTVIK

Vi knyter ihop säcken med den blott andra förhandsfavoriten som lyckades palla trycket och ta samtliga poäng. En Marcus Öhmansk rivstart satte tonen för dagen och till skillnad från annandagsmötet i Dalarna så såg Ljusdal återigen ut som ett lag som var beredda att göra precis allt för att vinna. Att 46-årige Misha Svechnikov dessutom klättrade upp på andraplatsen i poängligan med sina tre nya mackor gör inte laget sämre. Annandagen var en väckarklocka. Ljusdal är väldigt mycket på riktigt i år.

För Rättviks del gäller det att inte bli för besvikna över att de inte lyckades upprepa annandagens bedrift. Laget gör en bra och en väldigt bra match mot ett absolut topplag och trots ganska stor rotation på spelare (laget har tre utvecklingsavtal med elitseriespelare) så lyckas de nästan genomgående hålla ihop det bra. Spelschemat som kommer är dock tufft med tre raka bortamatcher mot konkurrenter på den övre halvan. Rättvik måste fortsätta skrälla där för att få riktig kontakt med toppen.

Jag trodde på över 7,5 hemmamål och över 4,5 olika målskyttar. Det blev snöpliga sex mål och fyra målskyttar, men glädjande nog kan jag snart konstatera att jag inte har haft ett enda fel på hela året.

Det där var ett skrällfyrverkeri värt namnet och det enda som därmed återstår är att önska er alla ett riktigt gott nytt år. Jag hoppas att ni har tyckt att den här allsvenska hösten har varit lika rolig som jag tyckt och att ni hänger med oss här, på arenorna och på bandyplay.se under hela den andra säsongshalvan.

Martin Gustafsson
martin.gustafsson@bandyallsvenskan.se
@MpaGustafsson